Vilket år 2010 hitintills har varit! ^_*

Seendets år - den önskan är högst lika påtaglig idag. Och önskan om att få gå den lilla kärlekens väg.

Oftast vill jag ta stora steg. Men jag vet att med små kommer man längre… Våren rusar fram inom mig, slungar mig uppåt, uppåt. Jobbet, som jag går upp i tjänst i, kräver sin tankemöda och energi. Vårtröttheten lägger sig i bakhåll och övermannar mig sedan. Mina tankar kretsar mycket kring vad som händer härnäst - vad finns bakom hörnet? Vad är min uppgift, mitt kall här i livet. Jag tar inte något för självklart längre. Jag har idéer, oh ja! Men så plötligt hamnar jag i en känsla av att allt jag vill är att få skapa. Måla, sjunga, skriva, pyssla med vackra ting och bara få vara.

Men så fungerar väl inte livet - eller? Jag måste väl också slita för mitt bröd i mitt anletes svett! Blod, svett och tårar. Och så varva det med att dricka, äta och vara glad. Kanske är det det livet handlar om. Så komplicerat. Likväl så enkelt och glasklart. Alltid finns det någon som har det värre, alltid någon som har det bättre. Men där jag är nu, där är jag nu….och allt jag får göra är att tacka…men samtidigt ta små steg åt ett håll, något håll. Och våga göra val.

Filmtips: Familia av Mikael Wiström, som går på Zita just nu. Jag såg den med en halvargentinsk vän som liksom jag växt upp i Sydamerika. Vi myste i baren, åt hummer och räkor för att sedan komma Peru, fattigdomen och livets ömsom hårda, ömsom vackra villkor nära, så nära…

Livet upphör aldrig att förvåna mig. Så vackert, så hårt på samma gång.

/V.

Jag tänker mycket i bilder. Ibland ser jag de vackraste bilderna inom mig. Ibland växer rädslan och jag målar upp inre bilder som bränner och skaver. Men för att inte endast vända blicken inåt, söker jag blicka ut och möta blicken i andra. Ibland tycker jag mig se bortom människors välsminkade masker. Jag ser tröttheten [...]

Eureka! Det är inte livet som är svårt!
Det är jag som är svår att leva med ^_*
Vilken skön insikt. Det är liksom inte allting runtomkring som måste ändras. Alla andra. Alla förutsättningar. Alla omständigheter.
Det är min inställning. Och bara det kan låta jobbigt, om man ser det som en prestation som man måste uppnå…
Men jag [...]

Solen lyser på mitt vemod och betonggolvet.
Aldrig har det funnits någon som jag i detta nu.
Aldrig kommer det att finnas någon som jag i detta absoluta nu.
Den jag är just nu kommer aldrig tillbaka – med de tankar, de känslor, de drömmar jag bär på.
Jag är en pärla i en starkare hand, som samlat spår [...]

En olycklig kommentar om mitt bloggande fick mig att sluta skriva. Men här är jag nu. Igen. Och jag vill inte ha någon censur. Tack.
Så!
Efter en intensiv vår kom sommaren. Våren kom i all sin kraft, med boksläpp, mycket jobb och så allt möjligt som trängdes i min skalle. Det var svårt att varva ner [...]

Jag somnade rädd igår. Tårar rann nerför min kind. Allt kom upp till ytan. Rädslan för att leva. Rädslan för att dö. Rädslan för att inte palla med alla krav och alla förväntningar. Rädslan för att inte orka.
Jag sov oroligt, drömde oroliga drömmar, men vaknade till en ny morgon. Så läste jag i en av [...]

Det rörde liksom om i grytan. Speciellt tanken om att gå från att känna sig som en gul prick mitt bland alla röda prickar, upptäcka att man inte är ensam gul prick för att till sist hamna i diket “den där gula pricken”…
Nån som fattar? Jag har alltså lyssnar på Anne Heberleins sommarprat i P1 [...]

Är glad idag. Vaknade till ljudet av ett sms som upplyste mig om Jonas Alvungers fina artikel i psykbryt.com
Gött.
/V.

Jag har jobbat på Vittra i vår. En fantastisk arbetsplats på många sätt och vis. Sköna kollegor, toppenfina elever och utmanande jobb. Det har krävt både blod, svett och tårar. Men åh, vad jag har lärt mig massor. Och jag är så himla glad. Att fast jag stormtrivs med att just göra ingenting detta sköna [...]

“Att vi inte omedelbart har
fullständig kunskap om världen
trots att vi är en del av 
den är det mest elementära
och kanske också det
avgörande meddelandet”
 
…skriver Kay Glans i en liten antologi jag hittat i ett välfyllt bibliotek hos mina vänner. Stämmer väldigt mycket överens med tanken i en av mina favorittexter i korinthierbrevet; den om att vi “ännu ser [...]