Latest

I had to break a window…

Närå, men jag öppnade ett fönster, och sedan dörren och gick ut…

Ibland blir jag hemtam. Går i ide. Vintern vandrar där ute, medan jag slänger filten över mina ben och kurar ihop. Jag glömmer världen utanför, flyr in i min grotta - tills jag kommer på att jag är en björn och det säger “argh” i min själ.

“Argh”, jag måste ha förändring. “Argh”, jag måste ta beslut. “Pust”, vad är det jag måste acceptera… “Aaaaaargh, jag måste ut!”

Så jag tog gympadojorna och gick ut!

Och OMG, vad halt det var. Jag gick mot skogen och tog ett varv runt Kyrksjön. A L L A gick om mig, med bestämda steg, gamla som unga. Och där gick jag med skräckblandad förtjusning: rädd för att ramla, förtjust över att jag ändå vågade och var på väg.

Så öppnade sig livet sig lite grann, när jag kom till bryggan, där himlen och ljuset lyste över ansiktet på paren, familjerna och barnen.

L I V E T var där och jag såg det, hos mannen i rullstol och kvinnan som lade en filt över honom.

L I V E T var där och jag såg det också, hos den förvirrade pappan med ikeakassen och dottern som skämdes lite grann.

L I V E T var där, hos flickan som försökte ta ett grepp om pappas hockeyklubba, för att kunna skrida fram, utan osäkerhet.

Och LIVET var hos mig just där…i min glädje, i min längtan, i min rädsla, i min tvekan, i min tro och mina frågor, men framför allt i just det nu där jag bara VAR och inget annat…

Jag gick hemåt igen, haltande. Och YES, JAG RAMLADE. Det gjorde skitont, jag gick åt sidan en stund o skrek just “Argh”. Sen gick jag vidare in i skogen, tog omvägar ibland, för det var mindre halt än på stigen.

Tills jag träffade några tjejer som frågade “Är det halt?” “Ja, det är det faktiskt. Det är med skräckblandad förtjusning jag går här.” “Åh, men då kanske vi inte ska gå”. Och djupt inifrån kom det jag sedan sa: “Nä, men, det är klart ni ska gå. ÄR MAN INTE RÄDD, KLARAR MAN ALLT!” Och sedan tänkte jag: OCH ÄR MAN RÄDD, KLARAR MAN ALLT, FAST MED LITE STÖRRE MÖDA.”

Nästa gång, ska jag bara öppna dörren och springa ut - livet finns inte bara i min cueva (grotta), den finns just Ö V E R A L L T. Hur jag betraktar den beror på mitt inres ögon… och hur den betraktar mig beror på L I V E T självt…

Attraktion (kärlek vs rädsla)

Idag slog det mig.
Vad är det som gör att jag finner något attraktivt - ur ett fysiskt, estetiskt, filosofiskt, politiskt eller teologiskt perspektiv?
Och så tvärtom: vad får mig att rygga tillbaka och vilja springa därifrån?
Det finns ingen rädsla i kärleken står det i Bibeln (en av mina favoritböcker). Att rygga tillbaka, att vilja värja sig; [...]

Den dag då jag träffade Zlatans kompis

Jag träffade en man som hette Behman på 7eleven i Malmö för några veckor sedan.
Jag var nyss hemkommen från Peru, mitt andra hemland. Jag hade förstått att jag landat i Sverige igen efter två månaders resa och var i något slags skede av “jämförelse” mellan dessa två länder och vad som är bäst/sämst och var [...]

Bipolar by Siah-Design

En vän sände denna logga till mig, dagen innan jag skulle föreläsa på Nyhem. Mitt i prick!  Jag väljer att sätta leendet först, just nu, hihi   :):

I wasn´t build to break..

I didn´t know my own strength

Berättelsen om den förlorade krukväxten

Och krukväxten stod där, bördig, fuktig, i all sin prakt, men kände att något saknades. Hon blickade ut över landskapet och staden och såg människorna gå förbi. Hon hörde tågen som dundrade förbi och fåglarnas kvittersång. Hon började tänka att hon längtade ut. Fönstret var tunt och genomskinligt, men hur mycket [...]

Led mig hem

Jag befinner mig på Villa Utsikten. Det är ett anrikt café som ligger längs strandpromenaden i Karlshamn. Utsikten är milsvid över skärgården och kaféborden står i små charmiga grupper på klipporna, runt den uppresta stenen till minne av “de kvinnor och män som kämpade ofredsåren 1939-1945″.
Här på cafét finns fler kvinnor och män som kämpar…Ägarna, [...]

Vackert och hårt på samma gång

Vilket år 2010 hitintills har varit! ^_*
Seendets år - den önskan är högst lika påtaglig idag. Och önskan om att få gå den lilla kärlekens väg.
Oftast vill jag ta stora steg. Men jag vet att med små kommer man längre… Våren rusar fram inom mig, slungar mig uppåt, uppåt. Jobbet, som jag går upp i [...]

Ett Seendets År 2010

Jag tänker mycket i bilder. Ibland ser jag de vackraste bilderna inom mig. Ibland växer rädslan och jag målar upp inre bilder som bränner och skaver. Men för att inte endast vända blicken inåt, söker jag blicka ut och möta blicken i andra. Ibland tycker jag mig se bortom människors välsminkade masker. Jag ser tröttheten [...]

Livet är inte svårt

Eureka! Det är inte livet som är svårt!
Det är jag som är svår att leva med ^_*
Vilken skön insikt. Det är liksom inte allting runtomkring som måste ändras. Alla andra. Alla förutsättningar. Alla omständigheter.
Det är min inställning. Och bara det kan låta jobbigt, om man ser det som en prestation som man måste uppnå…
Men jag [...]