Hej, jag heter Veronica och jag är…bipolär!

Jag börjar slås av det faktum att folk faktiskt frågar “Har du skrivit en bok?” och “Vad handlar den om?”.

(Fast den inte getts ut än.)

Och så är jag ju givetvis så modig och svarar vad den handlar om…om bipolaritet och om att den handlar om min egen livsresa. Och detta säger jag alltså till  “vilt främmande människor”.

När jag skriver här, “ser jag er inte”. Det är liksom ok. Men när jag är på ett hotellbar, möter människor och är så himla öppen, tar det tag i mig efteråt och jag känner mig smått skamsen och dum. Fast jag inte borde. Varför ska jag skämmas för min egen historia?

Jag spelar kall och oberörd, men efteråt kryper sorgen in under mitt skinn. Och jag brottas med mig själv och med det faktum att jag ska ge ut en väldigt personlig bok. Jag får istället återgå till varför jag skrivit den, till att jag tycker att det är ett viktigt ämne att prata om, till att jag vill att någon ska känna igen sig och få hopp… Det är allt. Det är faktiskt ganska mycket.

/Lilla Nasse - en dag som denna

P.S Jag är MYCKET mer än “bipolär”. Jag är alldeles vanlig, skulle jag vilja lägga till….precis så vanlig som folk är mest!

This entry was posted on tisdag, april 21st, 2009 at 8:12 e m and is filed under April 2009. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

4 Responses Subscribe to comments


  1. Veronica Schelander – Gå i kras: Att leva med bipolär sjukdom | Psykbryt.com

    [...] att Veronicas svar talar för sig själv så vill jag i samband med detta även betona det som Veronica själv skriver i sin blogg, att bara för att för att hon har skrivit sin historia om den diagnos hon fick, så gör ju detta [...]

    Jul 10, 2009 @ 9:26 f m


  2. Hosanna

    Blir spännande att få följa dig.

    Jul 11, 2009 @ 10:37 e m


  3. milla

    Har precis fått besked om att jag är bipolär. 38 år,med många misslyckanden bakom mig. Bloggar om annat men söker allt att läsa om Bipolära.Kram Milla

    Mar 16, 2010 @ 12:02 e m


  4. veronicaschelander

    Hej Milla! Jag har inte varit så aktiv på bloggen, sorry! Men nu är jag här… Min hälsning till dig är: det är inte lätt att vara bipolär, det vet både du och jag och våra anhöriga, men det kan vända till att bli mycket mera lätthanterligt - med rätt diagnos kan du komma mycket långt vad gäller rätt medicinering, bra terapi, bättre sömn- och matvanor som stöttar upp och sätter upp ramar. Läs allt du kan och ge inte upp. Vi får inte ge upp. Det finns en hel värld som väntar. Läs gärna min bok - om du vill! Kram /Vero

    Apr 05, 2010 @ 12:17 e m

Reply