När livet inte blir som man tänkt sig
Vad gör man när livet gått i kras? När bilden av ett perfekt liv krackelerar… När verkligheten inte motsvarar mina (eller andras) förväntningar av det perfekta jobbet, den perfekta kroppen, den perfekte mannen, de perfekta barnen - och den perfekta hälsan…
Samtal på barer kan bli riktigt intressanta. Jag hade några få sådana igår. Jag mötte en tjej vars bild av det perfekta livet inte stämde överens med hennes liv - just nu. (Allt kan vända!) Vi utbytte erfarenheter. Vi delade. Till slut kunde jag inte annat än att åter komma fram till min lilla livsfilosofi, den man får träna på ständigt: Att tänka på det jag har, i stället för det jag inte har. Att tänka på att jag har armar, ben, näsa, mun, öron, ögon och läppar (och om jag inte hade det, skulle jag ha något annat att vara tacksam över - som livet). Dessutom har jag tak över huvudet, mat för dagen, ett arbete (och om jag inte hade det , skulle jag kanske ha något annat att vara tacksam över - som kärlek).
När man börjar tacka för det man har, flyttas fokus från det man inte har. Man börjar släppa krampaktigt om alla önskningar - kanske är det då det vänder… Och så: ACCEPTANS. Och göra något utifrån det jag faktiskt äger och har, från den jag faktiskt är.
Jag läste en artikel om en kille som sitter i rullstol som har startat diverse företag (bl.a. resebolag för handikappade och klädesmärke). Han sa något som liknar detta: “Pingvinen är inte ledsen för att han inte kan flyga.” Han gör det han är bra på!
Vi kan inte göra något annat än att utgå från våra egna förutsättningar, utan att jämföra oss med andra, och göra det allra allra bästa av situationen! “Allt förmår den som tror.” “Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.” De två versarna har min mamma alltid lärt mig, när jag inte trott på mig själv. När mina egna förutsättningar inte räcker till, kommer den där extra kraften, inifrån och ut… “Jag kan, jag tror, jag förmår.”
Jag må vara en pingvin då, jag accepterar det, jag är tacksam…och kan jag inte flyga, ska jag gå många många långa mil och flaxa hej vilt med mina armar!!!!
Begränsa inte dig själv - du är så vacker så (inifrån och ut) !
kokuzo
Exakt. Mer positivism åt folket.
Maj 22, 2009 @ 10:05 f m