You live, you learn

“Att vi inte omedelbart har

fullständig kunskap om världen

trots att vi är en del av 

den är det mest elementära

och kanske också det

avgörande meddelandet”

 

…skriver Kay Glans i en liten antologi jag hittat i ett välfyllt bibliotek hos mina vänner. Stämmer väldigt mycket överens med tanken i en av mina favorittexter i korinthierbrevet; den om att vi “ännu ser i en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad, då ska den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”

 

Jag har liksom levt i den där eviga gåtan i några dagar, kanske veckor. Famlat efter det där ofullständiga svaret. Trevandes, lite hopplöst så där. Känner att något är fel, inte tillräckligt, men kan inte sätta ord på det. Inom mig dunkar bara tanken: Livet är ett lärande. Det är liksom det som är meningen.

 

You live you learn, You love you learn, You cry you learn, You lose you learn, You bleed you learn, You scream you learn”… Alanis Morissettes låt går runt i huvudet på mig. Det är bara att älska, att gråta, att förlora, att blöda, att skrika - det hör liksom livet till. Precis som barnet som ska lära sig att gå… ramlar ner och slår sig. Det är bara upp igen och hoppa. Learning by doing. Learning by mistakes…, säger jag, pedagog som jag är. Smärta och tårarna hör livet till, liksom glädjen och skrattet. Det är så vi besegrar livet, blir ett med det och döden.

 

Frågorna hopar sig ändå. Men tydligen lär man sig mer ju mer man frågar… Spegelbilden är gåtfull, för den är sprucken och krossad på sina håll. Livet har farit hårt mot den. Jag stannar upp och söker finna svar i min blick. Landar i vetskapen om att jag är fullständig känd, förstådd… av Någon. Och att det kanske räcker just nu.

 

Alanis trallar vidare; “You grieve you learn, You choke you learn, You laugh you learn, You choose you learn, You pray you learn, You ask you learn. You live you learn.Så efter att både ha sörjt, tappat andan, skrattat… fortsätter jag att välja. Att ta egna beslut och djupa bönesuckar - och lär mig på så vis att leva.

 

Reply