Led mig hem

Jag befinner mig på Villa Utsikten. Det är ett anrikt café som ligger längs strandpromenaden i Karlshamn. Utsikten är milsvid över skärgården och kaféborden står i små charmiga grupper på klipporna, runt den uppresta stenen till minne av “de kvinnor och män som kämpade ofredsåren 1939-1945″.

Här på cafét finns fler kvinnor och män som kämpar…Ägarna, mina vänner, jobbar hårt och engagerat och står rakryggat upp för att det goda ska segra - de glädjer många människor med sin babysång, stickkafé, kafé 60-plus, musikkvällar och så nu konstutställningar (där jag får vara den första i raden - vilken ära!). Just nu samlar de också in namnlista för att komma till rätta med kriminaliteten i staden. Ett brev ska skrivas till justitieminister Beatrice Ask om polisens arbete i Karlshamn och därtill ska nämnas att inget ska göras åt problemet med trafficking i staden. Jag är SÅ glad att jag till slut bestämde mig för att ta med tavlan som gjordes till en traffickingutställning i Sofiakyrkan i höstas…. En kvinnas nakna konturer syns, allt målar i svartvitgråa toner. Hon gråter blod. Rött blod. För ont gör det att bli trampad på. Jag väjer inte för mörkret. Ljuset är så mycket starkare. Det är därför jag också vill kämpa och stå upp för det goda.

Dagen går mot sitt slut. Jag kom just in från en stund ensam framför havet. Jag ställde mig framför minnesstenen och andades. Tänkte. Upptäckte naturen. Såg ljuset i fyren framför. Min riktning. Rakt fram. Mot ljuset. Havet är djupt liksom nåden. Vattnen må vara stilla eller ryta - det finns någon som lyfter mig i sina varsamma händer ur djupen.

Tack Gud för ännu en dag i din närhet!

Min utställning (mest olja och akryl) pågår mellan den 30 jul - 6 aug här.

Reply