This entry was posted
on söndag, januari 2nd, 2011 at 12:08 f m and is filed under 2011.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or trackback from your own site.
låten som jag själv spelat på repeat ett antal gånger..
jag blev så arg när jag såg att jag att du var på nyhem. jag blev för en månad sedan sjukskriven för bipoär sjukdom och är själv troende och med i en kyrka. du gör det , dit jag vill. skriva och sprida ordet om processer och att det är okej att må dåligt och ha en diagnos men samtidigt inte stämpla sig själv som sjuk. jag tror på ljuset och inte mörkret men har en daglig kamp som jag just nu försöker vinna med vila, frid, kärlek och acceptans.
skulle väldigt gärna vilja höra din tips och blir så glad att en till vågar stå upp för det.
Hej Frida. Tack för din kommentarer. Jag är inte helt säker på vad du menar med vad du menar med du blev arg, men det låter bra att du vill hitta vila, frid, kärlek o acceptans. Jag är ingen expert på hur man finner det ^_* men jag tror att livet handlar mycket om att förstå sina förmågor OCH begränsningar och att göra det allra bästa utifrån det. (Sinnesrobönen, du vet!) Jag vill leva utifrån mitt hjärta och de drömmar jag bär, men inte heller klandra mig själv när det brister. Du har kanske märkt vid det här laget att det finns stunder då man MÅSTE vila, och då världen MÅSTE vänta - jobb, kyrka, fester, osv. När man är uppåt känner man ju sig lätt oövervinnlig och då är det också bra att omge sig med människor som man läser av sina “tusen idéer” mot. Var rädd om dig - jag ber att du liksom vi andra “bipopulära” hittar rätt struktur (med medicin, vila och mat…) utan att för den skull sluta vara de fantastiska människor vi är /Vero
frida
hej inspirerande du.
låten som jag själv spelat på repeat ett antal gånger..
jag blev så arg när jag såg att jag att du var på nyhem. jag blev för en månad sedan sjukskriven för bipoär sjukdom och är själv troende och med i en kyrka. du gör det , dit jag vill. skriva och sprida ordet om processer och att det är okej att må dåligt och ha en diagnos men samtidigt inte stämpla sig själv som sjuk. jag tror på ljuset och inte mörkret men har en daglig kamp som jag just nu försöker vinna med vila, frid, kärlek och acceptans.
skulle väldigt gärna vilja höra din tips och blir så glad att en till vågar stå upp för det.
nothing is impossible.
Jun 23, 2011 @ 5:24 e m
veronicaschelander
Hej Frida. Tack för din kommentarer. Jag är inte helt säker på vad du menar med vad du menar med du blev arg, men det låter bra att du vill hitta vila, frid, kärlek o acceptans. Jag är ingen expert på hur man finner det ^_* men jag tror att livet handlar mycket om att förstå sina förmågor OCH begränsningar och att göra det allra bästa utifrån det. (Sinnesrobönen, du vet!) Jag vill leva utifrån mitt hjärta och de drömmar jag bär, men inte heller klandra mig själv när det brister. Du har kanske märkt vid det här laget att det finns stunder då man MÅSTE vila, och då världen MÅSTE vänta - jobb, kyrka, fester, osv. När man är uppåt känner man ju sig lätt oövervinnlig och då är det också bra att omge sig med människor som man läser av sina “tusen idéer” mot. Var rädd om dig - jag ber att du liksom vi andra “bipopulära” hittar rätt struktur (med medicin, vila och mat…) utan att för den skull sluta vara de fantastiska människor vi är
/Vero
Jun 26, 2011 @ 10:04 e m