Attraktion (kärlek vs rädsla)

Idag slog det mig.

Vad är det som gör att jag finner något attraktivt - ur ett fysiskt, estetiskt, filosofiskt, politiskt eller teologiskt perspektiv?

Och så tvärtom: vad får mig att rygga tillbaka och vilja springa därifrån?

Det finns ingen rädsla i kärleken står det i Bibeln (en av mina favoritböcker). Att rygga tillbaka, att vilja värja sig; är inte det i grund och botten rädsla? Rädsla för att möta sig själv, rädsla för att möta den andre, rädsla för det nya, det annorlunda…

Gud ÄR kärlek. Om det är så, så räds han inte mig, inte en endaste bit av mig. Och inte en endaste bit av dig. Allt annat är osäkert. Men om “jag tänker, alltså finns jag” så varför inte: “du tänker, alltså finns du” eller “Gud tänker på oss, alltså finns Gud”… Jaget är alltså ett subjekt, men också föremålet (objektet) för någons/den andres tanke/tankar/omtanke. Det är så vår identitetskänsla skapas, i samspelet mellan vårt subjektiva/objektiva jag och i samspelet med andre.

Ju mer jag speglar mig mot och interagerar med Gud (i bön, meditation och bibelläsning) och givetvis samspelar med människor som påverkar mig på ett positivt sätt, desto större sannolikhet att jag formas till en person som vågar älska och vågar ta emot kärlek från andra….

Kan det faktum att kärleken finns, som en dans mellan två (eller fler) individer, vara ett bevis för att Gud finns? Dvs. jag/du finns som objekt för KÄRLEKEN…. Kanske kan dessa ord sammanfatta “the good news”: “Ty så älskade Gud världen….att han gav den sin Ende Son”.

Ännu en anledning att leva, eller?…. :-)

Så varför rädas Livets förändringar, motsatta filosofiska och teologiska tankegångar och varandras olikheter (framför allt)? Varför rädas Gud - den Evige Andre - som älskar lika säkert som klippan i Kristineberg?

Jag vill lära mig att älska och låta mig älskas, utan rädsla, därför att Gud älskade mig först…(liksom dig ^_***) He has truly loved me a thousand years. (Ni har väl hört Twilight-låten?!) Det ger mig tusen skäl att leva!

Kanske kan Hans kärlek också vara ett av dina skäl att leva?!

Imorgon väntar en ny dag. Jag väljer att låta mitt ljus stråla. Jag väljer att låta kärleken vinna över rädslan. Jag ska öva mig i kärlek imorgon. Nothing less, nothing more. Och ändå S Å stort, och faktiskt inte särskilt enkelt. Inte alls, tvärtom: Det är livets största utmaning!

Over and out. Buenas noches, Estocolmo.

/V.

Reply