“Att vi inte omedelbart har

fullständig kunskap om världen

trots att vi är en del av 

den är det mest elementära

och kanske också det

avgörande meddelandet”

…skriver Kay Glans i en liten antologi jag hittat i ett välfyllt bibliotek hos mina vänner. Stämmer väldigt mycket överens med tanken i en av mina favorittexter i korinthierbrevet; den om att vi “ännu ser i en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad, då ska den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”

Jag har liksom levt i den där eviga gåtan i några dagar, kanske veckor. Famlat efter det där ofullständiga svaret. Trevandes, lite hopplöst så där. Känner att något är fel, inte tillräckligt, men kan inte sätta ord på det. Inom mig dunkar bara tanken: Livet är ett lärande. Det är liksom det som är meningen.

“You live you learn, You love you learn, You cry you learn, You lose you learn, You bleed you learn, You scream you learn”… Alanis Morissettes låt går runt i huvudet på mig. Det är bara att älska, att gråta, att förlora, att blöda, att skrika - det hör liksom livet till. Precis som barnet som ska lära sig att gå… ramlar ner och slår sig. Det är bara upp igen och hoppa. Learning by doing. Learning by mistakes…, säger jag, pedagog som jag är. Smärta och tårarna hör livet till, liksom glädjen och skrattet. Det är så vi besegrar livet, blir ett med det och döden.

Frågorna hopar sig ändå. Men tydligen lär man sig mer ju mer man frågar… Spegelbilden är gåtfull, för den är sprucken och krossad på sina håll. Livet har farit hårt mot den. Jag stannar upp och söker finna svar i min blick. Landar i vetskapen om att jag är fullständig känd, förstådd… av Någon. Och att det kanske räcker just nu.

Alanis trallar vidare; “You grieve you learn, You choke you learn, You laugh you learn, You choose you learn, You pray you learn, You ask you learn. You live you learn.” Så efter att både ha sörjt, tappat andan, skrattat… fortsätter jag att välja. Att ta egna beslut och djupa bönesuckar - och lär mig på så vis att leva.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att [...]

Söndag den 24 maj, 2009:
Tankar, känslor smyger sig tätt inpå. Festen är över och kvar står jag.
Blommorna påminner mig om en vacker dag jag för alltid kommer att bära i mitt innersta.
The loser takes it all, skrev en bekant. Skulle jag vara en loser som tagit hem pokalen? Jag vill inte känna mig så.
En kris [...]

Under helgmålsbönen ikväll i Allhelgonakyrkan refererade prästen till rumänen J.L Moreno, som jag förstod det - poeten och grundaren till psykodramat. Han återberättade någon bild om mötet människor emellan där “man river ut varandras ögon och byter med varandra” så att “jag ser dig med dina ögon, du ser mig med mina ögon…och så kan [...]

Vad gör man när livet gått i kras? När bilden av ett perfekt liv krackelerar… När verkligheten inte motsvarar mina (eller andras) förväntningar av det perfekta jobbet, den perfekta kroppen, den perfekte mannen, de perfekta barnen - och den perfekta hälsan…
Samtal på barer kan bli riktigt intressanta. Jag hade några få sådana igår. Jag mötte [...]

….på framsidan av Svenska Journalen. (Nätversionen i a f).
Artikeln heter “Tron blev ett hinder” ….men också en möjlighet till slut!  Det fick liksom inte riktigt plats bara, hahaha.
^_*

Det har varit en märklig vecka - full av tankar, känslor och händelser.
Allt började redan förra helgen, då jag missade att ta medicin både kväll och morgon. När jag vaknade var jag lite extra “på gång” än vanligt. Givetvis var det Pierre, min man, som märkte den lilla lilla nyanskillnaden först. Jag pratade snabbare, var [...]

Jag börjar slås av det faktum att folk faktiskt frågar “Har du skrivit en bok?” och “Vad handlar den om?”.
(Fast den inte getts ut än.)
Och så är jag ju givetvis så modig och svarar vad den handlar om…om bipolaritet och om att den handlar om min egen livsresa. Och detta säger jag alltså till  “vilt [...]

Snart är påsken över och den har varit ovanligt soft i år, lite galet soft.
Och det har varit lite kris i mitt paradis.
Jag köpte i alla fall ett mycket fint påskägg till min man som var designad av någon konstnär. På den syns bilden av Adam & Eva i paradiset, i grönska och med en [...]